Spenderade större delen av förmiddagen på syncentralen. Det var dags för en ny synbedömning. Är både glad och ledsen nu efteråt... Hennes synfält va betydligt sämre än vad vi trodde. Dvs att hon är extremt tunnelseende och ser bara saker "rakt fram". Hennes synskärpa var också sämre än vad vi trodde/hoppats på; 0, 07. (Vi normalseende har en synskärpa på 1.0) På hennes vänsteröga som är hennes 'bra öga' ser hon 7-8%, och på hennes dåliga öga ser hon endast ljust/mörkt.
Det som gjorde mig glad är att hon är så tuff, orädd, självständig och social!!! Hon sa till synpedagogen idag (när hon höll upp en bild som hon frågade Corinne vad det var) "Men kan du komma närmare!!?) Sånt som hon inte kan se - ser hon till att hon kan se. Hon har strategier för att kunna ta del av sånt som vi övriga seende ser. Hon hängde halvvägs över bordet för att fuska sig till en halvmeter, haha! Min kloka smarta tjej!!! Hon fuskade även genom att använda sig av hörseln, föremålen som synpedagogen och optikern använde sig av och som lät lokaliserade hon på en sekund genom hörseln. Imponerande!!! Fast så lätt gick bedömningspersonalen inte på hennes knep och trix, men de fick minsann tänka till för att överlista min lilla dam :-)
I början på juni ska vi dit igen, fast denna gång för att göra en habiliteringsplanering. Sprang förresten på en specialpedagog som vi haft myclet kontakt med genom åren i korridoren, åh vad kul det va att träffa henne igen! Det är verkligen rätt kvinna på rätt plats! Skrivit om henne här på bloggen tidigare, men jag måste än en gång få säga hur glad jag är över att hon kommit in i vårat liv!!! Det är mycket tack vare henne som Corinne är så duktig som hon är idag, och det är mycket tack vare henne som jag har orkat mig igenom hela den här -är-hon-blind-vad-ser-hon -resan. Tack!!!!!